Då var julen snart över för iår. Det har varit en händelserik vecka med jobb och julfirande. Jobba är hur kul som helst. Julfirande också iofs. Nu är jag uppe i 99 besökare på bloggen! Snart 100-besökare-jubileum.

Återkommer när jag har något att förmedla!

Jag är helt tokig i den här låten. Jag gillar låtar med fina texter.

"We've given new names to our hopes and our pains,

but love just gets harder to find"

Fick ett samtal för ca en halvtimma sedan. Fick höra kloka ord.

-"Fia, om du är så skoltrött, varför stannar du då inte hemma och tar jullov?"

Jaa du... Det är ju inte så att jag missar en heldag i skolan. Så jag valde att stanna hemma och njuta av att vara ledig istället. Jag har verkligen problem med motivationen, viljan och lusten vad gäller skolan just nu. Dessutom sticker vännerna hem till sina familjer för julfirande. Själv ska jag åka först på julafton. Jag tänker tjäna lite pengar såhär innan jul och nyår. Spriten ska visst läggas på lager såhär innan de stora högtiderna. Ska faktiskt bli hur skönt som helst att jobba lite och få en paus från skolan. Jag hoppas innerligt att våren blir bättre.

Men det känns inte riktigt som jul när jag inte får en chans att umgås med familjen och julstöka. Jag kommer hem först när julen börjat och får bara vara med om det lugna. Inte heller finns det någon fin vit snö att öka julstämningen med. Jag har ju faktiskt inte ens julpyntat kom jag på nu! Det får jag nog ta och göra idag. Japp, så blir det!

Jag har inte varit med om någon märkbar jordbävning tidigare. En gång när jag bodde i Kalmar så var det jordbävning när vi hade lab. Då hade Josefin skällt ut Ina för att hon skakade så mycket på bordet när Josefin skulle pipetera. Sen fick hon be Ina om ursäkt för det var ju jordbävningen som hade skakat bordet.

Imorse vaknade jag av att jag skuttade runt i sängen vid tjugo över sex undefär. Jag trodde de höll på att riva huset och hade glömt meddela mig. Eller att jag hade fått epilepsi helt plötsligt. Sen slutade det och jag somnade om igen. Inte förrän jag vaknade för andra gången kom jag på att det var en jordbävning.

Så nu är jag shaken not stired. Eller kanske quaken not stired. (Earthquaken alltså, det var vissa som inte fattade det skämtet tidigare utan en förklaring, jag nämner inga namn). Om detpå riktigt fanns en drink som var quaken så skulel den nog vara ganska exklusiv. Fast antagligen inte så god.

Igår var det luciamys och utgång på agendan. Och så blev det! Jag, Sandra, Evelina, Emma och Annika satt hos mig och spelade spel och hade det supertrevligt. Sen skulle Emma och jag ut. Men först gick vi till Emma en sväng och sen bar det av till Martin som hade fest. Han ska ha stort tack som släppte in oss. Där satt vi och drack och hade det trevligt.

Sen blev det dags att gå ut. Då var det bannemig fullt överallt. Vi ville till morfars men dit in kom vi inte. Gastons kom vi in på men där kunde man ju inte röra en fena så packat var det. Mårten gick ju inte då några i sällskapet var för unga för en sväng på deras dansgolv. Tillslut, efter en lång stunds hängande ute på gatan blev det tio minuter på moon. Sen fick jag Emma att gå hem och ta mig med sig! Helt plötsligt så hade jag avbrutit Emmas kväll och hade skuldkänslor för detta.

Vi gick alltså hem till Emma och började göra iordning oss för sängen respektive soffan. Nu var det ju dock så att vi hade tappat bort en liten Gustaf på stan. Då Gustaf inte har Halmstad som hemstad så var han vid det här laget ganska lost. Då hittade Johanna honom på Mackedonkan. Men vart skulle Johanna göra av Gustaf. Hon själv hade ju inte plats för fler! Gustaf blir ivägskickad till Emma och Sofia.

Problemet var ju bara det att på fyllan så hittade inte Gustaf till lägenheten mittemot den hans bror tidigare levt i. Vi visste att han var i närheten så Sofia fick helt enkelt springa ut i, jag understryker, en kappa över linne och trosor samt Emmas crocs. Jag såg ut som en illa klädd blottare. Några människor på GTs innegård kollade misstänksamt på mig när jag står i porten och vrålar: Gustaf, kom HIT! Men vem orkar bry sig?

Sen så hade vi tre i Emmas lägenhet sjukt jävla roligt. Helt plötsligt så hade jag vänt om Emmas kväll till det bättre igen. Det är ganska kul att träffa folk som man inte sett på ett och ett halvt år.Vi avklarade ganska många ämnen där mitt i natten. Många skratt blev det. Den roligaste diskussionen lät ungefär såhär:

G - Jag fattar inte riktigt hur ni tjejer kan tycka att det är upphetsande med en stor hårig kille över er liksom.

E - Det är väl därför de flesta tjejer väljer att ha dem bakom sig!

Nu idag så har jag äntligen återhämtat mig lite från gårdagens intag av dryck. Men det tog sin lilla tid. Skräpmat har intagits och ett antal glas vatten. Kvällen blev riktigt lyckad och lika kul hade vi i morse!

Visste ni att:

-Lucia, innan den gregorianska kalendern infördes, inföll samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet? (dvs motsatsen till midsommar)

-Traditionen spreds från Västergötland och Värmland till övriga Sverige och sedan vidare till de nordiska länderna och svenskättlingar i USA?

-Lucia är ett siciliansk namn som betyder den ljusa?

- Det röda sidenband som Lucia numera har om midjan sägs symbolisera Lucias helgondöd. Annars har den svenska luciagestalten egentligen mycket litet att göra med helgonet Lucia.

(Källa Wikipedia)

Ikväll ska jag ha en trevlig kväll med mina vänner. Det ska bli super!

Jag är arg. Jag är arg och bitter. Det är dags att jag erkänner det och slutar försöka gå omkring och låtsas att allt är så jävla enkelt. Jag är en förlåtande människa men jag har förlåtit så mycket. Alldeles för mycket. Nu har jag nått en gräns där jag har väldigt svårt att förlåta igen. Det gör mig bitter. Och jag hatar att vara bitter. DJ Bitter lever igen och jag har inte saknat henne! Och jag hatar att jag fräser åt min vän när hon ringer och väcker mig. Jag gör ju inte så.

Men när ska jag bli förlåten och inte bara bara bortglömd? När ska andra få stå sitt kast för hur de har behandlat mig? När fan ska karma komma och ge mig lite jävla rättvisa?

Samtidigt så kan jag inte sluta tänka på hur hemsk synd det är om de som inte vågar stå för sina känslor, inte vågar vara sig själva och inte vet vilka de är. Jag kanske inte är världens starkaste men jag är så tacksam för det jag har. Det är värre för de som är starka, så starka att de inte känner något alls.

Jag är så trött på att läsa dåligt upplagda kurser i sånt som egentligen är viktigt. Nu fattar ni ingenting va? Jag ska förklara mig.

Jag läser utbildningsvetenskap för tillfället. Detta innehålla olika viktiga delar i hur det är att arbeta som lärare. Men allt vi läser är totalt meningslöst och irrelevant.  När någon undervisar ett gäng blivande lärare i hur estetik ska användas i undervisningen borde ju estetiken användas på föreläsningarna för att ge de blivande lärarna ett exempel på de olika teorierna, eller hur? Men icke sa nicke! Föreläsningarna är de minst insprierande jag har varit med om tror jag. Jag förstår inte hur de kan göra något så viktigt så dåligt. Jag är uppgiven och ledsen för jag lär mig ingenting och förstår inte hur man kan undervisa blivande lärare på ett så opedagogiskt sätt.