nu är jag på G! Nostalgisurfar lite igen och sprang på det här:

Jag är förmodligen den sämsta bloggaren som existerat har jag precis insett efter att ha kollat igenom gamla inlägg. Detta märks också tydligt på att besökstatistiken har sjunkit drastiskt under de senaste månaderna. Jag har inte skrivit på mycket länge om något vettigt alls. Ni få som fortfarande besöker min lilla blogg får gärna lämna en liten kommentar om vad jag kan blogga om för något. Problemet är nämligen att i sommar har jag jobbat så mycket att jag inte har tid att leva ett liv värt att skriva om. Arbetar man i en sommar-stad så blir det en del att göra. Jag hoppas att jag lyckas spara lite pengar till en framtida resa iaf... let's hope!

Men jag och min ömma kropp börjar längta lite till plugg och stimulerande miljöer nu. (Det låter som jag arbetar som någon slags "glädjeflicka" men det gör jag då INTE.) Klantiga Sofia drämde igår huvudet i hörnet på en hylla med full kraft. Har en fin bula som smått liknar ett horn i pannan. 

Men vad tycker ni, mina få kära läsare? Ska jag fortsätta skriva lite sporadiskt då och då och lägga upp något litet youtubeklipp när jag hittar nåt kul?  Ska jag blogga om något annat kul? Kom gärna med förslag. 

Tiden slutar dock aldrig gå. Ett liv är fullt av tider.

Till dessert dricker man desservin!

Slut på saker att skriva om!

jag måste väl vara senast i universum att upptäcka Erik Hassle. Jag satt hos min kära moster Ninna igår kväll då hon plötsligt säger att vi måste upp och låna Fridas dator och kolla en grej på youtube. Min släkting spelade ihop med nån Erik Hassle. Jaa... det gjorde han. Jag själv känner inte min släkting alls. Men jag blev helt såld på musiken i fråga.

Jag veeet... det händer inte mycket här på bloggen.

Fullt upp i skolan och det känns inte helt hopplöst så jag har inget att klaga på heller :)

Men jag lägger upp det som får mig att skratta just nu!!

Jag är tvärtom riktigt glad och uppåt.

Mitt förra inlägg var mer ett erkännande av mitt förflutna.

Jag har gått vidare och mår super!

Jag satt där med dig en sommardag då solen sken och regnet föll. Jag satt i ditt knä och sa att jag höll på att falla, och att när jag faller så faller jag hårt. Du sa till mig att du var kär i mig och jag svarade med en kyss. För hur kunde jag säga sanningen? Jag var inte kär i dig, jag älskade dig. Men vi skildes åt för en tid och din förälskelse dog ut. Jag kände hur du gled bort från mig och gjorde mitt allt för att hålla dig kvar. Men det var som att hålla kvar en näve med sand. Jag höll hårdare fast och du gled mer och mer mellan mina fingrar. Så jag föll, föll som skogens mäktigaste fura. Föll, och när jag landat gick jag sedan där ifrån med djupa sår som skulle ta tid att läka. Men ingen såg mitt fall och ingen såg mina sår. Min smärta accepterades inte. De misstog min smärta för ilska. Jag var aldrig arg, min kärlek fattades mig och jag sörjde den. Jag lindrade smärtan genom att fylla tomrummet du lämnade i mig. Men det var som smärtstillande för själen, det läkte inte såren. Nu vill jag lägga om mina sår och låta dem läka ihop. Jag vill vara stark av erfarenheter och älska mig själv igen. Målet är nära. Jag kommer att älska så igen!

Skrev nyss ett väldigt långt, djupt och bra inlägg... det försvann. Sur nu!

Nu är jag tillbaks i Halmstad efter en underbart lugn och avslappnande helg i Tranås. Om man bortser från syrrans och min tripp till Linköping dvs... det var lite av en pärs när hon inte kunde ha den toppen hon tittade på i sista affären och då slänger ur sig "Nu måste vi kolla i alla affärer igen!".

Jag kom hem i ett stycke hur som helst, dock väldigt utmattad. Annars har helgen bestått av böcker, god mat och trevligt sällskap. Fick en härlig fika med Magda när jag ankom till Tranås.

Den här våren är min vår... Mitt liv ska ha mig som huvudperson och mitt liv ska ske på mina villkor. Harder better faster stronger!!